Terrorwhat?

- Terroir, vad är det och viktigast av allt kan man dricka det?



Terroir kommer från det franska (det är alltid nån jävla fransman va?) ordet terre, som inte går att direkt översätta men enligt Svenska Akademiens ordlista betyder land / jord / mark och inom vinvärlden beskriver ordet det de karaktäristiska drag och smaker som vinet får från platsen där vinrankorna växt.

Men vadå inte går att översätta? Jo. Terroir är ett unikt franskt samlingsnamn utan svensk motsvarighet. Dåligt översatt - vin som smakar därifrån det kommer? Jag tycker ju att Alf & Petter löste det för Sverige med att sätta huvudet på spiken när de (trodde jag) myntade uttrycket - vin med adress. Senare har jag läst att det var en kompis till Alf (Tumble reds.anm) som döpt en provning till Vin med adress. Så tack kompis till Alf, där satt den! Det kan ni skriva upp på den däringa akademien btw.


Men vad är det då? Frågar du mig säger jag att det finns ungefär lika många svar som det finns fisk i havet. För många företag är det som någon så fyndigt ordlade sig - ett kinderägg för varumärkesexperter. För mig är terroir den naturliga karaktär som kommer från platsen där druvorna till vinet odlats; kalk, berg, vulkan, sten och liknande karaktärer. Finns det då vin utan terroir? Mängder. Ofta handlar det om manipulerade viner, viner utan terroir är ju precis som dem också låter - ganska ointressanta eller som jag ofta upplevt påklistrade, to much eller helt ute av balans.

Man kan dölja och påskina mycket genom olika vinmakningsprocesser i dag.

Nu ska jag inte get my self started här men det är oundvikligt att inte prata om vikten av ett naturligt vinmakande, där naturen får lov att ta sin plats genom en biologisk mångfald. När jorden blir nedsprayad med kemikalier lägger sig rötterna ofta nära ytan och slutar att gräva sig djupt ned dit där mineraler, vatten och svalka finns.

Ett vin med adress (för att stjäla uttrycket jag älskar) ska ärligt dela med sig av dess uppväxt, och då pratar jag inte bara om det som skett under jord men kommer vinet från ett varmt eller kallt klimat? Har rankorna vuxit på hög höjd? Närhet till hav? Berg? Skördades druvorna tidigt eller sent? Hantverket, vinmakarens personlighet? Nu spårar jag. Men för att sammanfatta, ärligt vinmakande i alla ära, vinflummeri och det faktum att ingen riktig ännu helt får lov att veta och svårast av allt att smaken är som baken - fortfarande delad. Du vet grunderna, och du kan nörda ned dig någonstans på mitten men det viktigaste är ändå att du vågar tycka, tänka, dofta och smaka (igen och igen och igen), smaka skillnaden! Är det gott så är det gott, glöm inte det.


Personligen älskar jag viner som är så naturliga som möjligt, det vill säga vin från druvor som vuxit i levande jordsmån utan kemiska bekämpningsmedel och som inte genomgått en allt för hård vinfiering. Gärna där jäsning och lagring skett i neutrala tankar, amforor eller fat. Den som känner mig har väl knappast missat min förkärlek till vinerna från Sicilien och då särskilt dem nära Etna *ping Munjabell*? Eller Franska Jura och områdena runt Arbois och allra mest adresserat, för mig (igen baken...) är när det dessutom handlar om en eller flera druvor som odlats där sedan det däringa mannaminnet då. Gud, nu känner jag att jag inte kan stoppa. En albariño från Rias Baixas som vuxit nära havet på en granitrik jordsmån, en varm sommardag.... Mmmm... inte som i marabou men som i Mmm... plis pour me more, por favor.



Är terroir viktigt då? Beror sig förstås helt på vad du jämför med. Viktigare än våra barn? Nej. Viktigt för att göra ett vin och dess upplevelse intressant? Definitivt.


Slut på nörderiet, ut och skåla med er, nästa gång tänker jag att vi snackar om någon favorit...druva? Kanske vi ska ta en digital provning direkt från Deilig Vinbar här på bästkusten? Well, den som lever får se. Peace out!


XoXo

// Anna